Mariefreds Tidning Måsen 200421

Hållbar livsstil genom en kris

Jag hörde ett avsnitt av Klimatpsykologipodden där temat var hur man kan ta hand om sig i en kris. Det handlar i högsta grad om en hållbar livsstil – hur vi kan tänka och agera för att hålla under denna tid vi lever i just nu som orsakar så mycket oro och rädsla. Det blir ju knappast bättre av att vi alla bryter ihop, tänker jag. Dock är det lättare sagt än gjort, men i podden fick jag några kloka råd. Att hjälpas åt och samtidigt ta hand om sig själv och varandra är nyckeln.

Att få vara med och bidra till lösningen eller att lindra krisen är något som kan hjälpa. Att känna mening är ju alltid viktigt och välgörande, men just i kris är det extra viktigt att hitta någon form av meningsfullhet. Det kan man till exempel göra genom att erbjuda sin hjälp med att handla åt dem som är i riskgruppen. Det finns även möjlighet till ideellt arbete med att tillverka skyddsutrustning på till exempel Mälarsjukhuset. Att konkret få göra något ger en bra känsla, helt enkelt.

Många är hemma mycket mer och lever i mer eller mindre karantän, medan andra jobbar mer än någonsin, till exempel inom vården. Det är oavsett viktigt att försöka upprätthålla vardagliga rutiner och se till att äta, motionera och sova som man behöver. Det är även oerhört ansträngande att leva i ovisshet, att vi inte vet hur och när detta ska sluta. Att försöka acceptera det kan vara lättare sagt än gjort, men det är också viktigt att tillåta sig att ta en paus från krisen. Man behöver kanske inte konstant ta in nyheter via TV, radio eller sociala kanaler, utan försöka släppa oro och tankar för en stund och göra något helt annat. De pauserna är oerhört viktiga för att vi ska orka i det långa loppet, för just nu handlar det mycket om tålamod och att hålla ut.

Man kan också behöva påminna sig om att vi inte är ensamma i detta, att vi är många tillsammans. Och det är också genom att vi tillsammans gör åtgärder som vi kan göra skillnad. Det är samma tänk som i klimatfrågan – att många människor gör mindre omställningar är det som gör skillnad i det stora perspektivet. Vi är inte gjorda för att vara ensamma i kriser, ensam är inte stark - vi är i detta tillsammans och det ska vi vara. Tillsammans kan vi lösa det.